Att lyssna på känslan eller inte...

När man inser att det inte alls är som det skulle....när magkänslan plötsligt försöker säga något...

Är det då man ska lyssna på den eller förtränga känslan?

Är det då man ska hejda tiden en stund och se på "allt" ur ett annat perspektiv?

Är det så man ska önska att man har en spåkula som man kan se i?

Är det då man ska fråga sig om det är värt det?

Är det då man ska tänka på hur framtiden kan se ut eller bli?

Är det då man ska leva för stunden?

Är det då man ska bli "plötsligt" medveten?

Är det då man ska tänka på andra?

Är det då man ska se allt med andra ögon...någon annans ögon?

Förvirrade tankar och funderingar som sakta växt fram under en kort period...

Frågan är alltså ska man eller ska man inte lyssna på magkänslan?

Reflektioner...

Jag ska börja med att säga att jag är enormt tacksam för allt min mamma lämnade efter sig...drömmar som vi haft kan bli verklighet!

Jag saknar dig så mycket så det gör ont...men jag hoppas du sitter på ett moln och ser att vi förverkligar en del av de drömmar du också hade ♥

Jag kan inte hur gärna jag än vill få dig tillbaka till "livet" så...

Tack för allt ♥

Jag känner att jag på något sätt just nu konstant blir påmind om hur fort livet kan vända.

För drygt en vecka sedan förlorade en av mina "cybervänner" sin sambo...pappa till två små barn och en vuxen bonusson.

Han förolyckades i en singelolycka på väg till jobbet.

Kramar i massor Lotta ♥

du och barnen är i mina tankar hela tiden och jag vet att du en dag kommer ur "helvetet" även om resan dit är genomjävlig.

***********

Från sorger till glädje...för livet består faktiskt av båda delarna.

Min största glädje är mina barn...mina underbart ljuvliga ungar som jag älskar mest av allt i hela världen.

♥♥♥

Nästa fredag kommer min stora dotter Matilda hem från Thailand.

Hon åkte dit den 19 december och har haft en underbar tid tillsammans med sin pojkvän Charlie och hans familj.

Vi längtar så mycket efter dig gumman!

Från mänsklig glädje till materiell glädje...haha...ja för det finns ju faktiskt sådan också det kommer man aldrig ifrån.

För drygt en vecka sedan hämtade jag ut pärlan Plutten...se bild i föregående inlägg.

Den är underbar och jag är konstant nykär...haha!

Blir glad bara jag tittar ut på parkeringen.

Från den till andra saker som gjort mig nöjd...jag har kunnat lösa "gammal" skit och jag har kunnat köpa sådant som kan glädja min omgivning.

Barnen har fått del av arvet efter min mamma och det är en stor glädje att se...att få vara delaktig i att de också kan unna sig samtidigt som jag vet att de också "sparar" för framtiden.

Jag har däremot en sak som känns tråkig och det är den där återkommande "tävlingen" som jag hatar.

När det köps fullständigt onödiga saker bara för att...

Va fasen...

Ni som känner mig vet nog också vad jag syftar på.

Jag ska INTE men jag har stor lust att tävla...nu vet jag att jag inte behöver det och det är en skön känsla...jag vet att jag är mamma utan att tävla...att jag finns där oavsett.

Det är inte saker som gör det utan det man gör...GLÖM ALDRIG DET!

Så...nu fick jag på ett lite mummligt sätt ur mig lite griniga känslor...haha!

Från allt detta till...

Vi har våren på ingång!

Äntligen!

Att få njuta av solens värmande strålar och fågelkvitter...finns det något bättre?

Så...nu blir det nog inget mer svammel från mig...

Nu ska jag njuta av fridens röra och mysiga fyrbentingar.

Ha det gott därute i den stora vida världen och...Lev väl...Lev nu för vad som händer sedan har vi inte en enda aning om!

Kram

Jeanette

Just sådan utsikt hade för tillfället inte varit fel.

Jag längtar utomlands så jag tror jag dör...

värme, god mat, smaskiga drinkar och att bara vara.

Att få koppla av till max, lata sig, läsa en bra bok i solsängen medans andra plaskar runt i poolen...

Såå gött!!!

Men...det är nu det är äckligt kallt ute, snö, halt och inte behagligt.

Alltså...jag är ingen snöhatare egentligen men efter de två föregående vintrarna med massor av snö och många långa månader med kyla som låg runt-15 till -20 så är jag mätt på vinter.

Jag har inte varit ett dugg ledsen över att större delen av vintern 2011-2012 har bestått av regn o rusk...plusgrader osv.

Från snö och kyla till värme...största drömmen för stunden om vi bortser från den att titta ut på parkeringen och se en röd liten pärla.

Låt mig presentera "Plutten" en mini Suv som jag inom en snar framtid ska köra omkring i, vårda och sköta på bästa sätt.

Den ska få lite solfilm och annat lull innan den är perfekt för mig...

Tyvärr så kommer jag inte ha dragkrok så den kommer aldrig att dra "Lilla söta husvagnen" men vad gör det när det finns andra i familjen som kommer ha drag på sina bilar...hihi!

Från semester & bil till att nedräkningen äntligen har börjat...haha...snart är hon hemma från värmen...min underbara dotter Matilda. Jag längtar så oerhört mycket efter henne!

Det är lång tid för en mamma att vara utan sin dotter i drygt 10 veckor när hon varit närvarande mer eller mindre helt och hållet i 19 år.

Det är inte så att jag inte ville att hon skulle åka, absolut inte...men det har varit oerhört tomt utan hennes närvaro och det är en konstig känsla när man har varit "själv" med sina barn i alla år.

Snart är du hemma gumman ;-)

Från det till lilltjejen Lovisa som verkar slå sig en gång i kvarten...lilla gumman!

I går var det dags igen...skolan ringer och meddelar att hon fått hjärnskakning och stukat foten (igen)...denna gången i pulkabacken!

Mammas lilla hjärta...

Förra veckan var det sågning i lillfingret på träslöjden.

Jaja...det är omöjligt att skydda barnen till 100% men jag hade kanske hoppats att hon skulle lära sig någon gång ;-)

Nope, dags att försöka göra en smula nytta kanske...

Var rädda om Er och ta vara på varje sekund...bra som dålig!

Kram

Jeanette