19 februari 2012

Reflektioner...


Jag ska börja med att säga att jag är enormt tacksam för allt min mamma lämnade efter sig...drömmar som vi haft kan bli verklighet!


Jag saknar dig så mycket så det gör ont...men jag hoppas du sitter på ett moln och ser att vi förverkligar en del av de drömmar du också hade ♥


Jag kan inte hur gärna jag än vill få dig tillbaka till "livet" så...

Tack för allt ♥


Jag känner att jag på något sätt just nu konstant blir påmind om hur fort livet kan vända.

För drygt en vecka sedan förlorade en av mina "cybervänner" sin sambo...pappa till två små barn och en vuxen bonusson.


Han förolyckades i en singelolycka på väg till jobbet.


Kramar i massor Lotta ♥

du och barnen är i mina tankar hela tiden och jag vet att du en dag kommer ur "helvetet" även om resan dit är genomjävlig.


***********


Från sorger till glädje...för livet består faktiskt av båda delarna.


Min största glädje är mina barn...mina underbart ljuvliga ungar som jag älskar mest av allt i hela världen.


♥♥♥


Nästa fredag kommer min stora dotter Matilda hem från Thailand.

Hon åkte dit den 19 december och har haft en underbar tid tillsammans med sin pojkvän Charlie och hans familj.


Vi längtar så mycket efter dig gumman!



Från mänsklig glädje till materiell glädje...haha...ja för det finns ju faktiskt sådan också det kommer man aldrig ifrån.


För drygt en vecka sedan hämtade jag ut pärlan Plutten...se bild i föregående inlägg.

Den är underbar och jag är konstant nykär...haha!

Blir glad bara jag tittar ut på parkeringen.


Från den till andra saker som gjort mig nöjd...jag har kunnat lösa "gammal" skit och jag har kunnat köpa sådant som kan glädja min omgivning.


Barnen har fått del av arvet efter min mamma och det är en stor glädje att se...att få vara delaktig i att de också kan unna sig samtidigt som jag vet att de också "sparar" för framtiden.


Jag har däremot en sak som känns tråkig och det är den där återkommande "tävlingen" som jag hatar.


När det köps fullständigt onödiga saker bara för att...

Va fasen...

Ni som känner mig vet nog också vad jag syftar på.

Jag ska INTE men jag har stor lust att tävla...nu vet jag att jag inte behöver det och det är en skön känsla...jag vet att jag är mamma utan att tävla...att jag finns där oavsett.


Det är inte saker som gör det utan det man gör...GLÖM ALDRIG DET!


Så...nu fick jag på ett lite mummligt sätt ur mig lite griniga känslor...haha!


Från allt detta till...


Vi har våren på ingång!

Äntligen!

Att få njuta av solens värmande strålar och fågelkvitter...finns det något bättre?


Så...nu blir det nog inget mer svammel från mig...

Nu ska jag njuta av fridens röra och mysiga fyrbentingar.


Ha det gott därute i den stora vida världen och...Lev väl...Lev nu för vad som händer sedan har vi inte en enda aning om!


Kram

Jeanette