Snurriga & svammliga trötta tankar efter mycket jobb och lite sömn...
En solnedgång vid Södra Näs
Jag kan inte låta bli att fundera på detta med människors behov.. och tillfredsställelse.
Är vi människor i så stort behov av att få tillfredsställelse från andra..att om vi inte får det så mår vi dåligt, blir griniga och känner olust?
Kan vi inte mentalt ge oss det själva?
Kan vi inte tänka ett steg längre.. förstå att allt inte är på topp jämnt och att vi ibland måste släppa taget en stund..kanske tom en lång stund... hämta andan..ta djupa andetag för att sedan komma tillbaka till hundra procent.
Får man som människa ta paus mentalt?
Framför allt..kan man ta mental paus en längre stund utan att för den skull tappa taget?
Kan livet rulla på under pausen..och tar det vid på samma ställe när vi kliver på igen?
Är livet värt att jaga allt...måste vi ha allt för att känna tillfredsställelse eller?
Kan man njuta av här och nu utan att för den skull få dåligt samvete för det som komma ska..utan planering och utan framförhållning?
Är vår mänskliga tillfredsställelse närhet eller intimitet?
Är det tankar som fyller på vårt behov..att veta att vi är älskade eller måste vi känna hud mot hud för att förstå behovet?
Kan vetskapen räcka tills vi är redo?
Färdigsvammlat för i dag.
Nu ska jag krypa ner i min säng och njuta av att fylla på ett behov..sömnbehovet.
Var rädda om Er därute och..
Kram
