...

En ganska händelserik vecka trots allt...

Jag blev till att börja med sjukskriven fram till nästa tisdag, fick lite andra tabletter som verkar funka ganska bra.

Jag är iallafall inte sämre och har kunnat börja använda handen lite mer...även om jag knappt kunde klappa i går...hihi...Jag, Robert och Matilda var på Elfsborgs fästning Arena...vi såg matchen mellan Elfsborg & Brommapojkarna.

En spännande match faktiskt, den slutade med ett mål till Elfsborg och tre friska poäng...GÖTT!

Vi ligger på tredje plats i tabellen och IFK ligger på tolfte...så nice!

I onsdags var jag med Matilda hos min arbetskamrat Christina som är medial... Klicka här.

Det var dags för Matilda att se om hon fick någon kontakt med bla sin pappa Christer.

Spännande var det och mycket hände...hon har allt på ett band.

Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag bytt bil...och gissa vad som hände...

JO! Just nu står den så fint här ute och jag kan inte använda den.

Det är inte så farligt som det låter men det är tråkigt...ett rör till växellådan har blivit sönderskavt av en sladd som någon tidigare ägare inte har fäst ordentligt...så bromsolja ( bromsoljan går även dit) har läckt ut och jag kan inte använda kopplingen.

Tur att jag har en så underbar sambo som kan fixa detta åt mig...

Tack älskling ♥

När bilen sedan är lagad så ska jag försöka ta mig ner med släpet till Falkenberg och hämta hem min fina rotting möbel som jag fått av UllaBritt.

Jag har funderat lite och insett att några av mina tidigare inlägg kanske behöver förklaras.

För drygt en vecka sedan så hittades min biologiska far död, han hade varit död i några veckor...sittandes framför tv'n.

Han var en "ensamvarg" så att ingen hade haft kontakt med honom på ett tag var inte så konstigt.

Ni vet alla också hur dagarna bara rullar på...

Ialla fall så...

Vi har inte haft någon direkt kontakt sånär som på några telefonsamtal för ett antal år sedan.

Det var mitt val och inget som jag som sagt kan göra något åt nu.

Det finns en sak som jag kan göra något åt...det är att fortsätta hålla kontakten med mina två halvsyskon Peder & Petra.

Peder är sju år yngre och Petra tio år yngre...båda ska dessutom bli föräldrar för första gången i år. GRATTIS igen!

Nu hoppar jag vidare...

Det traskas mycket...i vår "Ta steget tävling"

Sedan starten den 12/4 så har jag gått 357835 steg = 273 km.

Det är banne mig inte illa!!!

Vårt lag har gått sammanlagt (alla har inte fört in regelbundet)

819 km eller 1074982 steg.

Duktiga vi är!!!

Nu väntar iallafall helg...och jag önskar verkligen Alla en underbar sådan...

Var rädda om Er därute i den stora vida världen.

Kram

Jagande av tid till vct och begravning...

Äntligen! Jag började i går med att jaga tid på vct för min handled...äntligen fick jag tid i efm.

Skönt för det är obehagligt när inget hjälper...diklofenak, ipren, vila och lindad handled har inte gjort någon nytta sedan förra veckan.

Om någon missat vad jag gjort så fick jag ont efter att jag klyvt färdigt all vår ved.

I dag ska jag på begravning också...inte roligt men sådant är livet. Det är en väldigt speciell och mysig person som jag träffat via mitt arbete...jag hoppas hon har det bra där hon är nu och att hon lagar mycket god mat.

Innan begravningen ska jag åka förbi Matildas skola och hämta upp en handbukett som hon gjort åt mig.

Annars händer inte så mycket här just nu, vi har fått ett nytt lass med ved ( som jag INTE kan klyva) så nu får han bygga större förvaring...han fixar också färdigt småsaker i garaget.

I går var vi på "myskväll" i Kinnarummaskolan...Lovisa och alla andra barn hade bakat, fixat loppis, lotter, korvgrillning, tipspromenad och massa annat trevligt.

I dag är hon i väg på skolresa!

Matilda kämpar på i skolan...duktigt tjejen!

Jag har för övrigt bytt bil...om någon nu missat det...hihi!

Lars tyckte absolut att jag skulle ha en bil med drag och lite hästar under huven...inga shettisar utan sådana som får plats under motorhuven.

En VOLVO V40 2.0 Turbo blidde det =)

Den är blå!!! Jag har en helt opersonlig bil...en bil som försvinner i mängden!!!

Näpp, nu säger handen ifrån...kan knappt skriva mer trots att den vilar mot skrivbordet.

Jag hoppas och önskar att Ni alla får en underbar dag och...

Var rädda om Er därute.

Kram

Att låta det förflutna helas - leva i nuet- och drömma om framtiden!

Det är livsvisdom!

Livets stigar är som ett spindelnät...

Vi går och vi går men ändå så hamnar vi på något sätt på samma punkt som vi en gång

startade livets resa.

Det gäller att balansera bra på den tunna tråden som är livets stig...vi vet ALDRIG vad som väntar.

Ibland tappar vi balansen och får svårt att hitta tillbaka...ibland brister det alldeles för tidigt...ibland så lyckas vi laga...Livets stig är outforskad för oss alla...vi har ingen aning om vad som väntar.

Vi kan bara vara människor...vi kan bara göra så som vi gör...vi är långt ifrån några superhjältar...Vi är vanliga människor som gör så gott vi kan...mer kan vi ALDRIG göra.

Ett samtal i dag fick mig att reflektera mycket på hur vi som människor är "funtade". Vi väljer hur vi lever våra liv...men ändå får vi någon gång dåligt samvete för saker som vi inte ens skulle reflektera över om det inte hände något...

Lev livet här och nu...ångra aldrig det som är ogjort...

Gör det som du som människa vill...det är DITT liv...inte någon annans...

Det enda som vi kanske ska stanna till en extra gång för är...Kärlek...ge om än i liten mängd...ett extra ord i slutet på samtalet...en liten gest extra...en kram...en hälsning...även det lilla värmer.

Kram

Ett telefonsamtal...

Ingen ordning utan orden kommer direkt ur hjärtat.

Jag visste att dagen skulle komma...inte nu kanske men någon gång.

Det känns som en tomhet...en saknad av det jag aldrig kommer få veta...förstå och fråga.

Det är blandade känslor just nu även om jag gjorde ett val som var genomtänkt sedan många år tillbaka.

Jag valde bort att ha kontakt av många anledningar och det valet kan jag nu inte göra ogjort.

En glädje fick du med dig iallafall och jag hoppas att du förstod varför mitt val var som det var, varför jag valde att ta den kontakt jag gjorde.

Jag har alltid varit medveten om att de skuldkänslorna jag känner nu skulle komma...det är naturligt.

Jag tror inte att tiden hade fått mig att ändra mitt val...det gör det lättare att förstå mina egna skuldkänslor.

Jag kommer att tänka många gånger på varför jag inte tog chansen att lära känna dig...förstå varför det blev som det blev...det är lika naturligt som allt annat som händer i våra liv...vi gör val och ibland ångrar vi dem på gott & ont.

Jag hoppas att du har fått frid och att du bär med dig den glädje som du skulle ha fått uppleva i dubbel bemärkelse denna sommaren 2010.

Kinnarummadagen 5/6 -2010

Kinnarummadagen 5/6 -2010

Posted using ShareThis

Det tar sig....

Steg, utmaning och trötthet i ett enda sammelsurium...

Minns ni?

All denna snö som täckte vårt landskap för inte så många veckor sedan...

Numera så täcks en del av vår bakgård av sågspån från motorsågen och spill från vedklyven.

Det är nämligen det som händer här just nu...mycket ved som ska värma oss till nästa vinter...vilken jag hoppas inte blir lik den som nyss var.

När jag inte klyver ved så går jag...går & går.

Vi har en återkommande tävling på jobbet som heter "Ta steget" vilket innebär att vi räknar antalet steg vi tar på ett dygn.

Spännande!

I dag har jag, Matilda & Lovisa varit på en miniloppis i Kinnarummas hembygdsgård...efter så blev det kaffe och hembakat.

Mysig stuga!

Apropå inget så vulkaner och annat..

Evelina som skulle resa till Turkiet tillsammans med sin farbror Patrik fick pga askmolnen ombokat sin resa till nästa helg istället.

Nu håller vi tummarna för att det ska gå vägen utan problem.

Annars så måste jag åter få ösa lite kärlek över mina underbara barn.

Jag älskar Er så otroligt mycket...

♥
♥
♥

Nu väntar lite mys och avkoppling.

Jag önskar Alla en underbar fortsättning på lördagen och en skön söndag.

Och...Var rädda om Er därute.

Kram