Ibland så behövs det en paus i livet...
Jag pausar ganska ofta och tänker på allt som varit och vad som komma ska. Ja...jag vet att man inte ska gräva ner sig men ibland så tror jag att det är nyttigt.
I går skrev Matilda i sin blogg något som både glädjer mig som mamma men också får mig att stanna till och tänka efter.
Klicka på raderna under så kommer du till hennes blogg.
Vi har varit med om något som inga barn ska behöva vara med om...men som tyvärr händer ändå.
För lite mer än fem år sedan...
Det var en otroligt tuff tid men så mycket känslor.
I dag med facit i hand så är jag evigt tacksam för att jag lät henne vara med på hela resan!
Jag är lika tacksam för att Christer lät oss vara en del av allt.
Någonstans så tror jag att det oerhört tunga i att förlora sin pappa vid tolv års ålder ändå var lättare när hon fick vara delaktig...i allt från anfall till operation, cellgifter, hospice och de sista timmarna innan han somnade in för alltid.
Hon fick vara med när han gjordes iordning och
hon fick sätta vårens sista vitsippor i hans händer.
Livet är inte den lättaste resa vi gör men den kan vara underbar om vi tar vara på tiden här och nu...
Låter allt vi är med om bli till erfarenheter som ger oss styrka att förstå varför saker händer & sker.
Med dessa ord så önskar jag Alla en underbar höstdag och... Var rädda om Er.
Kram
