2 maj 2010

Hem till gården....





Hem till gården är en serie på tv4 som har gått i tusen år...

Vi bor på ett ställe där jag absolut fick den känslan som tv-serien ger mig...


I fredags var det ju valborgsmässoafton och det vet vi ju alla att våren sjunges in då...eldar tänds och folk blir/är allmänt vårystra.

Strax innan klockan 21.00 började vallfärden till vår gamla kyrkoruin...bilar parkerades i mängder utemed vägen.

Jisses!

Eftersom det var dåligt väder så fick vi veta att våren skulle sjungas in i kyrkan istället.


Lite historia:




Kinnarumma kyrka, en ljus och vacker gråstenskyrka, är ritad av arkitekt Sigfrid Ericson, Göteborg. Över ingången står kyrkans byggnadsår, 1940. Denna kyrka är åtminstone den tredje på denna plats. Konstnären Gunnar Torhamn har svarat för den konstnärliga utsmyckningen. Sålunda är altarprydnaden hans verk och föreställer Den Heliga Nattvardens instiftande, den gode Herden och såningsmannen samt Kristi himmelsfärd. Senare, år 1952 har tillkommit två träskulpturer. De föreställer apostlarna Petrus och Paulus och är gjorda av en duktig amatör, Knut Bengtsson, Svaneholm. På predikstolen ligger den gamla kyrkobibeln av år 1704. Krucifixet är en gåva av Huluds syförening och direktör Clas Erikson har skänkt Gustaf Wasas jubielumsbibel, som också ligger på predikstolen. Vid korväggen står en vacker moraklocka, härstammande från Högshult i Skephult och skänkt av hemmansägare Axel Källqvist, Byaviken. Dopfunten är av kolmårdsmarmor och en gåva av ovannämnda syförening. I själva kyrkan hänger två ljuskronor, varav den ena köptes 1819 och har haft sin plats i de båda föregående kyrkorna. Den andra ljuskronan är en senare anskaffad efterbildning av denna. Orgeln är byggd av Hammarberg i Göteborg.
Antalet sittplatser är omkr. 280.

********************


Säkert är att vi befinna oss på socknens urgamla kyrkplats. Här stod intill 1912 en spånklädd och rödmålad kyrka av furutimmer, vars byggnadsår enligt bevarade räkningar var 1690-1691, då det utbetalats omkr. 300 daler silvermynt "till den nya kyrkiones uppbygiande". Denna försågs 1725 med ett torn för klockorna, vilket emellertid på grund av bristfällighet nedtogs 1869 i samband med kyrkans förlängning åt väster och ersattes med en enkel stapel. Under nästan hela 1800-talet hade förslag vid upprepade tillfällen framlagts om uppförande av en stenkyrka, rymligare samt förlagd någonstans mitt i byn. Så blev det emellertid inte. Helst sedan ägaren av Rydboholms fabriker uppfört en egen kyrka år 1852 i Rydboholm. Först i början av 1900-talet beslöt församlingen nybyggnad. Det blev en stor helgedom av tegel, placerad på en dominerande kulle några hundra meter söder om gamla kyrkan. Av denna kyrka, som invigdes år 1907, återstår nu endast grunden. Det visade sig nämligen snart, att byggnaden var föga solid, fuktade och vittrade sönder. Den var också för stor. Församlingen beslöt att lämna den åt sitt öde och istället avsätta medel till uppförande av en ny kyrka på den äldsta kyrkplatsen. 1940 var den nya kyrkan färdig. Under två år låg sålunda två kyrkor helt nära varandra. Den 11 september 1942 sprängdes själva tornet med nitrolit och föll till marken.
Den gamla rödmålade kyrkan är den som numera står i Ramnaparken.
******************
Slut på historian...
Kyrkan var fullsatt och fylld med stående vårglada människor...
Våren sjöngs in och ett vårtal hölls av en person med otrolig kännedom om bygden.
När allt var klart i kyrkan så begav sig alla ut till motsatta sidan vägen, där är en kulle som vi stod på för att se elden och det enorma fyrverkeri som bygdens företag samlar in till varje år.
Helt otroligt var det och bilderna i början är tagna med mobiltelefonen...
Efter drygt 30 minuters upplevelse så var det slut och alla började bege sig hemåt...utom en del då förstås som drog till Lundskullegården...där det var pubkväll.
Eftersom vi aldrig varit där tidigare så tänkte vi att vi iallafall kunde kika dit. Mycket trevligt och massor av folk var det!
Känslan av allt detta var verkligen som i " Hem till gården"...
En liten by på landet, folk som går man ur hus för att uppleva något gemensamt.
Detta var lite om vad som händer i vår by Kinnarumma....
Nu önskar jag alla en underbart solig söndag...Och... Var rädda om Er.
Kram